Våren står i sin fullaste blom. Visst känns livet lite lättare då? Så har det inte alltid känts för mig.
Idag vill jag dela med mig av det jag lärt mig om Psoas muskeln, stress och min egen resa.
Psoas är kroppens djupaste muskel och en av höftböjarmusklerna tillsammans med Iliacus. Psoas är väldigt ofta kontraherad eftersom vi sitter ner under många, långa timmar varje dag. Den påverkar både höfter, rygg, knän, inre organ, diskar, andningen och ämnesomsättningen. Är vi oroade, lever ett häktiskt, fullspäckat liv med ett ständigt kortisolpåslag ifrån binjurarna är det sympatiska nervsystemet ständigt påslaget. När sympatiska nervsystemet konstant är påslaget blir denna muskel också kroniskt för kort och dessutom leder det ofta till binjureutmattning, så kallad utbrändhet.
Är denna muskel kontraherad får du en framåtlutad hållning, du kryper ihop, nästan som om du vill skydda dig själv. Det blir svårt att räta ut kroppen helt efter du suttit. Denna muskel är väldigt fascinerande, då den påverkar oss både fysiskt och mentalt.
Att sträcka ut denna muskel påverkar hela din hållning, din allmänna vitalitet och ditt känslomässiga och mentala tillstånd. Om muskeln är spänd och kort drar den hela ryggraden ur position och kan vrida bäckenet och påverka alla inre organ, men när ryggraden är i linje kan energin, livskraften strömma fritt i ben, leder och muskler.
Denna muskel påverkar alla delar av ditt liv, allt ifrån hur du mår till hur du behandlar andra runt om dig. Behåller du denna muskel flexibel är du också grundad till jorden.
Psoas & Iliacus – höftflexorerna
För några år sen när fick jag reda på att jag hade en njuråkomma, polycystisk njursjukdom, började jag gräva djupare i både mig själv, min kropp och sambanden där emellan. Psoas är, som sagt, en del av höftböjarmuskulaturen och står i förbindelse med njurarna , enligt traditionell kinesisk medicin. Både njurarna och bukens organ hör till det tredje enegicentrat, vilket står för hur väl vi balanserar vår självkärlek med ansvar i den yttre världen. Olika slags beroenden och oro/rädslor härstammar också ifrån en obalans i detta område. Om du inte klarar av att känna dina känslor, svara på dem, sätta namn på dem och sen släppa dem, så tenderer människor med beroenden att medicinera med till exempel mat eller andra substanser, för att fly ifrån självet.
Jag befann mig vid den tidpunkten av mitt liv i en väldigt pressande situation där det kändes som jag slets itu inuti. Jag hade valet av att välja mig själv eller andra och jag kände starkt att vid det laget att jag hade inget val, då jag blivit sjuk och tog det på största allvar, så jag valde mig. Jag var väldigt rädd för att fatta beslut och vände ut och in på mig för att vara alla andra till lags och alla skulle må bra. Tog ansvar överallt utom för mig själv på riktigt. Jag började nysta i mina känslor, framför allt rädslorna och mina behov, tillsammans med en regelbunden yogapraktisering och kiropraktik. Stretch av psoas som jag ofta kände krampade blev en stående rutin. Ju mer avslappnad min kropp och mitt system blev, desto mer jag vågade jag vila in i att slappna av i bl a min Psoas muskel. Det för automatiskt med sig att känslor också kommer till ytan. De kommer ikapp oss när vi slappnar av. Det är okej, det är en process.
När vi väljer att leva helt i sanning blir vi transparanta, vi blir fria. Ju mer jag tillåter mig att känna, desto närmre har jag kommit min själ. Och när jag sen tar ett steg ifrån mina känlsor och tittar på situationen utifrån ett större perspektiv känner jag själen. Då är jag äntligen fri att vara den jag är menad att vara. FRI och SANN.
Namaste,
Pernilla